Föredrag hållit vid Eggardsnäs 990915 vid Biskop Jonas visitation.

Drygt 650 år(656, 1343) tillbaks i tiden kom man till den här platsen per båt. Här fanns fyra hus grunderna kan man se än idag.

Här bodde en flicka från sitt 12 till 18 år. Hon bodde här tillsammans med tjänare och man. Hon levde spartanskt och gick enkelt klädd. Flickan låg på det kalla golvet med ett täcke över sig och bad långt in på nätterna. Hon gjorde det tillsammans med sin man. Den unga flickan påverkade andra att också leva mer asketiskt och spartanskt. Hon hånades för detta. Hon behövde inte leva så, hon var inte fattig.

Flickan hette Katarina och var dotter till Birgitta, den heliga Birgitta och Ulf Birgersson. Hon var deras fjärde barn av totalt 8 barn.
Katarina föddes 1331 eller 32. Redan som spädbarn var Katarina speciell. Det berättas att hon inte ville ta ammans bröst då hon avskydde ammans osedliga liv. Hon avskydde lättfärdiga kvinnors mjölk som malört och grät och jämrade sig. Sin heliga moders och några ärbara kvinnors bröst diade hon utan motvilja. Endast det rena dög och man menade att hon var ämnad till tjänst för Herren.

Det berättas flera märkliga saker om henne från tidig barndom. Djävulen antastade henne i sömnen, kastade henne ur sängen och abbedissan i Riseberga hittade henne halvdöd på golvet. Djävulen visade sig för abbedissan och sa" Hur gärna skulle jag inte ha dödat henne, om jag bara hade fått lov av Gud".

Vid 7 års ålder lockades hon att leka med dockor tillsammans med andra barn. Sådan lek ansågs leda till lättfärdighet. I drömmen kom dockor in till henne, de kastade henne ur sängen och slog henne så att hon blev blå över hela kroppen. Hon lämnade all lek och uppsluppenhet och ansågs som mer mogen än andra barn.

På pappans uppmaning gifte sig Katarina med riddaren Egard Lydersson van Kyren. Katarina var blott 12 år och det var ett barnäktenskap som skulle fullbordas när hon blev 18 år. Samma situation hade föresten hennes mamma. Katarina förmådde Egard att avge kyskhetslöfte på bröllopsdagen dvs inge sexuellt samliv dem emellan. Den tid de hade tillsammans levde de här vid Egardsnäs. Det blev 6 år.

Det berättas att en gång när Egard jagade dovhjort så gömde sig en jagad hind under Katarinas kjortel. Katarina bad för djurets liv och det fick skutta iväg i frihet. Kanske inträffade denna händelse just här.

Många retade sig på Katarinas asketiska liv och hon kallades för överspänd och enfaldig. Men många adelsdamer och väninnor tog efter henne. Brodern Karl hånade henne för den sexuella avhållsamheten.

Kort efter giftermålet dog Katarinas pappa och mamman Birgitta for till Rom för att få sin klosterregel instiftad. Katarina och Birgitta stod varandra nära och delade det andliga inresset. Det blev en svår tid för Katarina. Hon längtade efter mamman och ville följa efter. Samtidigt hade Birgitta uppenbarelser att hon skulle få en medhjälpare i sitt arbete i Rom. Katarina fick sin mans tillstånd att resa till Rom. Hon var då 18 år och en vacker ung kvinna. Katarinas bror Karl hotade Egard till livet om han lät K åka. Karl ville att man skulle respektera den döda pappans önskan och låta äktenskapet bli fullbordat.

Efter några veckor i Rom vill Katarina återvända till Sverige och sin man. Birgitta får då uppenbarelser att Katarina snart ska bli änka. Katarina har en svår tid då hon brottas med önskan att komma hem till man och vänner eller lyda mamman och stanna. Snart kommer det besked om att Egard har avlidit.

I Rom blir K isolerad. Hon är ung och påfallande vacker och många män friar. Försök görs att röva bort henne och hon måste ha eskort när hon går ut. Hon får ofta stanna hemma när Birgitta uppsöker olika heliga platser.

Det finns flera märkliga berättelser om Katarina ex vandrade hon till en kyrka utanför Rom med några fruar. En greve lurpassade på henne med sina män. De skulle röva bort henne. När männen sprang fram för att gripa henne sprang en hjort hastigt i deras väg och uppmärksamheten riktades mot hjorten. Katarina med följe hann rädda sig in i staden. Denna gång var det Katarina som fick hjälp.

Dagarna i Rom var strängt inrutade. Det tog tid innan Katarina fann sig i sin situation. Dagarna bestod av gudstjänst, bön, vaka och pilgrimsvandringar. Hon besökte fattiga och sjuka och tog emot främlingar och svenskar på besök. Redan som barn hade hon varit med sin mamma hos sjuka och fattiga.

När Birgitta dog i Rom 1373 var Katarina 41 år. Hon ordnade så att kroppen fördes till Sverige och följde själv med hem. Det blev ett storartat mottagande där präster, biskop, munkar och nunnor tog emot Katarina med relikerna. Hon kom nu att stanna mindre än ett år i sitt gamla hemland. Hon ville åter till Rom för att arbeta på Birgittas helgonförklaring.

Innan hon reste sa hon: Gud, som är det trognaste vittne till all hemlighet, vet att det är med den högsta glädje och åstundan som jag vill anstränga mig för detta heliga ärende, ja att jag vill giva mitt liv som insats för att det måtte få vederbörlig framgång. Men så mycket älskar jag lydnaden, att om min andlige ledare blott sade till mig: Du skall inte lämna detta kloster förrän du slutat ditt jordiska liv så skulle jag beredvilligt finna mig i hans vilja. Nog kan man ana att hon gärna återvände till Rom för att arbeta med helgonförklaringen av sin mamma.

Katarina stannade i Rom i fem år och arbetade målmedvetet på helgonförklaringen. Hon hade en märkvärdig kraft. Det berättas att Tibern en gång svämmade över och hotade staden. Man ville att Katarina skulle stoppa vattnet, men hon ansåg sig inte värdig. Då tvingade man henne till floden och när hon doppade sin fot i vattnet vek det ner i sin flodfåra igen. Katarina själv fick helgonrykte och många mirakler tillskrevs henne.

När Katarina sedan återvände till Sverige var hon redan sjuk och hon dog vid 49 års ålder 1381. På begravningsdagen kom flera prelater, ärkebiskopar, biskopar och abbotar från Sverige, Danmark och Norge till Vadstena. Den världsliga makten var också där. Alla suckade och grät mycket, särskilt klosterjungfruarna som blivit moderlösa. Alla ville vidröra kroppen. Biskop Tord av Strängnäs assisterade vid akten. Han kände Katarina och grep nu hennes hand och tryckte den. Sällsam nog besvarade Katarina tryckningen.

Att vi vet så mycket om Katarina beror på en sjuk abbedissa vid Vadstena kloster. Hennes biktfader Ulf Birgersson gav Gud ett löfte att skriva en biografi över Katarina för att utverka abbedissans tillfrisknande. Det här var i början av 1400-talet och biografin bygger huvudsakligen på muntlig tradition i klostret. Men det fanns också bröder och systrar i klostret som hade personliga minnen av Katarina.

Katarina blev saligförklarad i Norden 1482 och det gällde också i alla birgittinkloster i världen. Katarinas arbete för klosterregelns erkännande och för Birgittas helgonförklaring var av avgörande betydelse.

Det har skrivits om Katarina att hon aldrig fick fullfölja något. Äktenskapet fullbordades aldrig, hon var inte hos sin man när han dog, hon avlade aldrig klosterlöften, han valdes aldrig till abbedissa och hon fick aldrig se invigningen av sitt kloster. Kanonisationen förblev oavslutad. Hon kunde inte ta nattvarden under sin sista tid. Tänker man så här har man glömt att det är vägen som är mödan värd.

Britt-Marie Ekoff

NY KATARINASKULPTUR INVIGD I HALLA KYRKA
2006

Att Karin har namnsdag den 2 augusti beror på att heliga Birgittas dotter Katarina saligförklarades den dagen år 1489. Årligen firas detta med mässa i Halla kyrka i Stigtomta-Vrena församling och pilgrimsvandring från Eggardsnäs, där Katarina bodde under sex år. I år var det extra festligt med invigning av en ny Katarinaskulptur gjord av Kurt Malmgren, nyköpingsbo, men sommarboende i församlingen. Ett femtiotal deltog i arangemanget däribland en grupp Birgitta-nunnor från klostret i Djursholm. Skulpturen skildrar det ögonblick då Katarina gömmer en hjort under sin mantel och därmed räddar den till livet. Längre fram kommer en hjort att rädda henne och därför avbildas Katarina ofta tillsammans med en hjort. Kyrkoherde Lars Viper från Nyköping predikade i gudstjänsten där även prästerna Sven Björkborg och Johan Lambert medverkade.

Gun-Britt Karlsson

Kurt Malmgren visar sin Katarina-skulptur i Halla kyrka för systrarna från Birgitta-klostret från Djursholm. Foto: Mats Karlsson